Måste det göra så ont?

Vad? Att förändras. Igår var jag på bio och såg The Black Swan, en berättelse om en ballerina, som för att lyckas med sin drömroll i baletten Svansjön, var tvungen att göra upp med sitt gamla jag och få tag i sina destruktiva och oberoende sidor. Ungefär så uppfattade jag den. Man vet inte vad som var inre eller yttre, men vi fick se en kvinna som förändrades just genom att ta klivet in i den där speciella huvudrollen. För att lyckas med det behövde hon bryta upp och hitta sig själv. Hitta sin kropp och sina impulsiva känslor. Hitta sin egen skaparkraft, kanske.

Jag tyckte det var en fantastisk film. En film om att förändring gör ont. Något måste dö för att något nytt skall födas. Och man vet inte hur det kommer att gå.

I bakgrunden, men ändå som en slags primus motor, finns den rovlystne regissören, som likt vargen i rödluvan, biter till och förför den spröda kvinnan när han kan. Dödens drivkraft - ormen i paradiset. Min vän R, som i motsats till mig inte är den grubblande typen, såg det kort och gott som att det var en mycket ensam dansös som blir sjuk. Se den!

Verklighetens tillvaro är ju inte lika tillspetsad. Där (här?) är det sällan vi ser några totala uppbrott och inte ens en omstörtande revolution förmår skapa helt nya system. Skall man vara riktigt svartsynt så kan man konstatera att hundarna återvänder till sina spyor, gamla diktaturer ersätts av nya förtryckande system och ränder tycks ändra sin färg och form ytterst långsamt. Och tror vi på Karma och återfödelse, ja då kommer vi väl aldrig loss. Det är våra rutiner som styr.

Men.

I det långsamma och varaktiga, i upprepningarnas stilla vardag finns också väldigt mycket fint och gott. Den delade tillvaron som vi alla har att tampas med, alla goda möten som återuppstår och det att inget någonsin slutar växa. För varje nytt barn som föds föds alltid en ny unik möjlighet.

Efter filmen gick vi och lyssnade på lite svängig klubbmusik och jag kom på mig själv med att smyghänga vid scenen och bliga på den sexige sångaren Tom Maxwell, på samma lystna sätt som jag gjorde i tonåren. Fy sjutton.

Allt gott!